Nu har jag putsat och putsat på mitt svenska-tal. Fy alltså! Det här blir inte bra. Det är inte ens ett tal. Det är en redovisning. Hur gör man en redovisning till ett tal? Ingen aning. Jag får improvisera helt enkelt. Det har ju liksom funkat förr.
Blir en jobbig dag imorgon med mycket att göra. Jag funderar därför på att skriva en dikt här.
Den där som viskar "Stanna kvar i sängen en kvart till. Du hinner ändå" och "Det är äcklig mat idag. Är du inte sugen på lite choklad istället? Fiket är bara en kort promenad bort!" Den rösten hör jag hela tiden. Douchebag-rösten kallar jag den för.
Problemet med min DB-röst är att den är väldigt lik min rationella inre röst. Den som går under namnet "Sunt förnuft". Hjälpsam som den är ropar den viktiga råd som "Slå av plattången innan du far!" och "Hoppa inte ner för stupet!". Vad händer då när dessa blandas ihop? Jo, det kan jag säga. Skit händer.
Låt mig berätta en historia.
Det var en gång en flicka/tjej/kvinna (inte helt olik mig) som körde bil längs en sliten och mörk gata.
Det regnade så smått, och vattenpölar fyllde varje vrå. Plötsligt fick hon syn på en alldeles speciellt fin och makalös en, och hennes inre röst gav henne då ett meddelande. "Kör ner i den, Hanna" (Låt oss säga att hon hette det) viskade den. Hanna, som i sitt moment av kort dumhet antog att rösten kom fram på grund av den mötande bilen, lydde och vad hände då? Bilen hon körde visade sig en dag senare ha fått punktering. Ett litet pang hördes nämligen under nerkörningen, och Hanna märkte att det visst var ett litet hål i vägen just där i lervattnet.
Vad kan vi då lära oss av den här historien?
– Lita aldrig på din inre röst.
P.S. Hm... en snabb uppdatering bara. Det kom fram att det nog inte var mitt fel ändå. Nån av oss verkar ha kört på en spik bara. Glöm allt det jag skrev ovan! Lyssna på din inre röst och allt sånt där flummigt. HEJS!
Jag har filat på min dator lite idag. Vissa människor skulle tro att jag med det menar att jag har rensat lite. Kanske gjort några förbättringar på hårddisken osv. Andra skulle däremot förstå att jag inte menar det bildligt talat. Jag har verkligen filat på min dator.
Det var en gång en dator, i ett land långt långt borta. Den datorn ägdes av en nagellacksälskande flicka, som tyckte om att måla sina naglar samtidigt som hon såg serier i datorn. Det hände någon gång då och då att nagellackspenseln slant, och att delar av datorn blev nedstänkt av dess glada kulörer. Detta löste flickan genom att med hjälp av nagellacksborttagningsmedel torka bort de stänk som inte alls hörde hemma på hennes dyrbara maskin.
Det hon inte hade väntat sig var att även själva lacken som satt på datorn från början löstes upp av medlet. Det blev där två stora fläckar av olackerad dator, och flickan var tvungen att hitta på ännu en lösning. Hon valde att plocka upp ett av hennes genomskinliga nagellack, och penslade på några lager på de kala fläckarna. Trots att det kanske låter bisarrt, så blev resultatet hyfsat bra. Däremot blev känslan ganska ojämn och onaturlig.
Se! Där fick ni fram varför jag filade på datorn. Nu är den lite jämnare. Det ser fortfarande ut som skit, men det känns helt okej iallafall.
Jag har ett viktigt meddelande att berätta. Tyvärr klantade jag mig igår och begick ett stort misstag. Ni minns sagan om Ragnar occh Knut? Fågeln hette inte Ragnar. Den hette Roger. Hoppas att jag inte förolämpade någon.
I så fall ber jag otroligt mycket om ursäkt. Men, som Hannah Montana säger... Everybody makes mistakes.
Har hela helgen späckad med saker att göra nu. Kroppen är trött, hjärnan stressad men jag är samtidigt ganska glad. Har ingen aning om hur det går ihop. Kanske för att jag nyss träffade och hängde med mina underbara vänner och grillade mat. Kanske för att vi snart har "lov" och solen lyser utomhus. Jag vet inte. Kanske en blandning av det.
Idag berättade jag en saga för Amanda (och andra som ville lyssna). Jag har tänkt återberätta den här ungefärligt, ty den var ganska fin:
Det var en gång en fågel som hette Knut. Knut hade en bror som hette Ragnar, och de älskade att åka ut och flyga tillsammans. Deras favoritdestination var en el-ledning alldeles bredvid en vacker och djurrik sjö i Dalarna. En speciellt solig och fin dag satt de där och tittade på dett glimmande vattnet. De lyssnade i tystnad på de kvittrande sjöfåglarna, de kväkande grodorna och de spelande syrsorna borta i det höga gräset vid skogsdungen.
"Det här var fint" Kvittrade Ragnar.
"Ja, det var det. Ska vi ta ett dopp?" Undrade Knut glatt.
Knut ville det, och tillsammans dök de ner mot den spegelblanka vattenytan.
Vad många inte visste var att Ragnar inte var en särskilt snäll fågel. Inte ens Knut hade hunnit lista ut det, och därför blev han väldigt förvånad när Ragnar tog tag i hans hals och knöt en knut på den. Ironiskt, kan tänka, men sant. Medan Knut drunknade simmade Ragnar omkring och lekte i det blöta blå. Efter ett tag kände han något inom sig. Något som inte alls kändes bra. Ni kanske tror att det var ånger, men ack nej. Det var hunger.
Han tog tag i Knuts döda kropp, flög iväg med den och grillade den över öppen eld. Sedan styckade och slukade han honom i solnedgången. "Det här var fint" kvittrade Ragnar, och somnade under den blekrosa himlen.
Avengers var riktigt grym. Den kändes verkligen som en såndär klassisk hjältefilm som man mår bra av efter man har sett den. När jag skulle hem på kvällen märkte jag att mina blinkers inte fungerar. Bajs-apa.
Har känt mig så himla konstnärlig idag. Målade en liten målning och for ut och fotograferade på samma dag. Förbryllande hur jag kunde hålla inspirationen vid liv... Just nu sitter jag och kikar på Sherlock medan tiden tickar mot natt. Under tiden kan jag berätta en saga för er.
-
Det var en gång en snigel som hette Ludvig.
Ludvig var en väldigt trevlig snigel, men tyvärr var hans slem ganska illaluktande.
En dag bestämde han sig för att smaka lite på slemmet som han skapade.
Han tog försiktigt en liten slick, och dog direkt. Ludvig var giftig.
Hej. Ifall du är sugen på en uppdatering om mitt liv för tillfället så är du på precis rätt ställe.
Morgonen spenderades i Hortlax för ovanlighetens skull. Vi skulle kolla efter bra ställen att filma på till nästa vecka, och fick träffa på ett par glada och trevliga lärare. Sen käkade vi mackor och fika hos Elwirah.
Ifall du undrar vem som har bakat den fantastiskt vackra kladdkakan så ska jag visa det för dig.
Såg du? Jag pekade på mig själv.
-
Sen så har jag varit lite produktiv och mailat iväg ett arbete till Olle, samt pluggat en aning till provet imorgon. Jag oroar mig på tok för lite, och jag är rädd att min brist på engagemang i detta ämne kommer att bli min död. I betyg alltså. Min betygdöd. För det här provet. Förhoppningsvis blir det inte allt för svårt. Mitt betyg kanske överlever ännu en dag. Åh vilken lycka!
-
Jag har också fått en del förfrågningar från folk som vill se målningar och teckningar och sånt tjafs här på bloggen. Kanske, säger jag. Vet inte riktigt om jag är tillräckligt sugen på att visa världen mina verk ännu. Någon dag i framtiden kanske. Men det är inte säkert. Inte alls faktiskt.
Vad sa jag nyss? Jo, att jag inte skulle göra något roligt förrän jag hade pluggat klart ALLTING för idag! Löd jag det? NEJ!! Jag började surfa runt på internet direkt efter att jag hade gjort klart MDK-uppgiften. Suck... Hur ska detta sluta? Jag lär få IG i både Svenska och Historia nu :(
Hursomhelst så fick jag plötsligt ett sug att läsa "Kärleken kommer" av Nils Ferlin alldeles nyss. Detta gjorde jag sedan med bravur.
Kärleken kommer och kärleken går, ingen kan tyda dess lagar. Men dej vill jag följa i vinter och vår och alla min levnads dagar. Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt och aldrig jag lämnar det åter. Min lycka är din, din lycka är min och gråten är min när du gråter.
Kärleken är så förunderligt stark, kuvas av intet i världen. Rosor slår ut ur den hårdaste mark som sol över mörka gärden. Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt och aldrig jag lämnar det åter. Min lycka är din, din lycka är min och gråten är min när du gråter.
Jag hatar verkligen inte sälar. Vem gör det egentligen? De är ju så söta och kladdiga... Kan inte komma på en enda människa faktiskt. Kanske några fiskar dock. Här är i alla fall två dikter som beskriver vad jag inte känner för denna fantastiska djurart.
Farmor njuter av julens atmosfär, alla är samlade, gammal som kär. Mor står och rör vid spisen, far är ute och sätter på…
…kaffet i köket, julfika snart, i stugan det pysslas i rasande fart. Ute i kylan är drivan djup, farfar vill gärna ta sig en…
…promenad i det vita vinterland, utanför fönstrets rimfrostrand. Fler gäster det kommer in i husets sal, alla är här för de har inget…
…emot att här fira sin jul, barnen leker och haver så kul. Morbror på de små flickorna titta, ”Det vore fint med en liten…”
…bulle till kaffet som nu är serverat, till Kalle och vänner som har musicerat. Och Benjamin syrsa har sjungit så sävligt, men alla tycker att det låter för…
…resten, säger mor, är julmaten klar, och far bjuder brännvin till envar. -”Här finns till alla ”hörs hans dova stämma, på landet bränner vi nämligen…
…inte upp alla sopor, vi källsorterar, och spar pengar till det som vi konsumerar. Efter maten börjar morfar att mot farstun lunka och säger -Jag måste faktiskt gå ut och…
…köpa en tidning, vänta ni här, jag kommer tillbaka om en stund sisådär. Och snart kommer tomten och delar ut gåver, i soffan sitter gamla mormor och…
…nynnar på julevisor med mera. Bredvid tonårsdottern som börjat fundera. Skall hon berätta på julaftonskvällen, att hon faktiskt blivit på…
…ett sådant strålande julehumör, för hon på flaska har fått en odör. Som får varje man ner på knä och på huk, fast allt hon vill ha är ju deras…
…kärlek, men tänk nu ej mer på det. För nu skall det sjungas om räven som smet. Kvällen är slut, den har varit så kul, och jag önskar er alla en riktigt God Jul!
I natt har jag sovit över/spenderat natten/slafat/snarkat/snusat hos min broder och den lilla bollen i Öjebyn. Jag har märkt att jag tar upp Öjebyn väldigt ofta, så här får ni lite bakgrundsinformation (snattat från wikipedia):
Öjebyn ligger på den plats där staden Piteå först låg, innan den flyttades söderut till den plats där dess centrum nu ligger. Öjebyn utgör numera en del av tätorten Piteå.
I Öjebyn finns en kyrkstad med trästugor och en stenkyrka med en klockstapel byggd under den senare medeltiden. Här finns såväl kommunal och kommersiell service.
Utöver grundskolor finns i Öjebyn Grans naturbruksgymnasium och Framnäs folkhögskola.
I Öjebyn finns världens enda Paltzeria. Där serveras olika varianter av pitepalt, bygdens kulinariska specialitet. I Öjebyn ligger ocksåSLU:s nordligaste försöksgård.
Solanderparken ligger i Öjebyn och invigdes den 1 juli 2000. Parken är uppförd för att hedra minnet av ortens son Daniel Solander, som föddes i Kaplansgården, som låg alldeles intill den plats där parken nu är uppförd. Parken ligger i kyrkstadsområdet i centrala Öjebyn. Den cirka 2000 kvadratmeter stora parken är formgiven av landskapsarkitekten Irma Johansson-Öberg. I parken finns monumentet "Solanders stenar" uppfört. Monumentet består av ett vågformat stenblock (hämtat ur den lokala berggrunden) med en jordglob och symboliserar Solanders resor på världshaven. Monumentet är utformat av konstnären Sture Berglund i samarbete med stenhuggaren Sven-Erik Bryggman.
Satt igår, likt andra kvällar, vid min dator i godan ro när jag helt plötsligt hörde ett skrik från köket.
Jag rusar dit och får syn på min skräckslagna mamma som förtvivlat försöker döda en spyfluga med vår elektriska flugsmälla. Hon lyckas inte med detta eftersom att den sitter lite olägligt till.
Jag tar över striden. När jag väl fått fast flugan och elektricifierat den ett bra tag tar jag fram ett papper och börjar pilla upp liket för att slänga det i papperskorgen.
Vad jag inte hade väntat mig var att den rykande och brända flugan skulle vakna till liv och flyga rakt emot min kropp.
Äckligt. Brr....
På tal om mums fillibabba så ska jag snart äta köttsoppa.
Kött kan man köpa här:
Önska mig en smaklig måltid!
-
Bara för att jag fortfarande sjunger den här sången lite tyst för mig själv ibland ;)