När tomten slutade finnas

Hittade en juldikt som jag skrev idag för ca 4 år sedan. Åh, vilka minnen!
-

När tomten slutade finnas

Tomten, han kommer med ton av paket.

Han skulle gå in till ett hus med staket.

Staketet var högt och grinden var stängd.

På en lång påle var morfar hängd.

Tomten han skrek och viftade med armar.

Pappan i huset hade problem med sina tarmar.

Han slängde sig upp och gick nyvaken ut,

Och slog mot staketet med ett tvåmetersspjut.

Tyvärr, dock, så missade han med pinnen.

Och tomten fick slut på alla glada minnen.

För spjutet det träffade tomtens bröst.

Nej nu är det minsann inte höst.

Pappan han gapa, såg oskyldig ut.

”Vadå jag tackla bara ner han med ett tvåmetersspjut?”

En polis gick förbi, skaka misstänkt på hjässan.

”Tyvärr jag kommer försent till halv 4-mässan”

Han stack sen iväg utan ett annat ord.

Pappan blev förvånad, stoppa tomten i jord.

Begravningen skedde i blomrabatten.

Pappan blev ledsen, lyfte vackert på hatten.

Sen gick han in och skrev fint på ett kors.

”Den här gubben, han heter inte Per Fors.

Nej, detta är mannen med alla paket.

Tyvärr var han för tung för vårat staket.”


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0