Små Einsteins

Såg barnprogram med Evelyn igår. Repertoaren bestod både av fantastiska Bamseavsnitt och mindre fantastiska avsnitt av andra barnprogram. "Små Einsteins" är ganska halvdåligt faktiskt. Även om jag förstår viljan att proppa barn fulla av klassisk musik och historia, kan jag också se att det hela i princip är en enkel rip-off av Dora utforskaren. Lite mer välgjord kanske... Men med ungefär samma fraser och underhållningsvärde. Utan att dra det här för långt genom att analysera varje minut av denna tråkiga serie vill jag komma fram till min poäng.

Jag har haft ett stycke av Brahms blandat med texten "Öppna dig, vi vill komma in! Öppna, öppna, öppna, öppna, öppna, öppna dig." På hjärnan hela natten och den vill inte lämna mig. Ännu en orsak till att Små Einsteins är dåliga.

Tjingeling!

Vuxenpoäng

Hejsan! Var och röstade i kyrkovalet igår. Wiho! Första röstningen nååågonsin. Känner mig rätt så vuxen nu. Som att jag skulle borda deklarera lite ikväll... Eller planera kräftskivor med väninnorna och kanske eventuellt ta på mig en brun manchesterkavaj med tillhörande byxor.
I går kväll satt jag och läste en historia som jag läst förr, men kände mig manad att testa igen. Det är en sån där (nördig) historia som man får rysningar av och som gör att man gråter hysteriskt till varje mening. Jag är fullständigt allvarlig. Jag satt och skakade igår av känslor. Vet inte om det är mina kvinnliga hormoner som spökar eller om jag bara blivit lite galen. Hur som helst så kommer jag inte att länka den här, ty den är alldeles för nördig. Men om ni ger mig den där knyppeldynan så kan jag eventuellt spekulera över att skicka den... kanske.
Det var allt. Blodpalt.

Jag är så huvva nördig!

Första tecknet på att man blivit beroende av Buffy the Vampire Slayer:

Vilse

Asså... Buffy är över. Vad gör jag nu? Vad ser jag nu? Vad ska jag nörda in mig på? Jag känner mig vilse.
Minns ni förresten Vilse? Han den där figuren som kramade träd och gav tips på vad man skulle göra om man gick vilse. Jag minns honom. Vilse är ett ganska gulligt namn förövrigt... Vilse Berglund... Hmm... Återkommer.

Angst, angst, angst, angst...

Jag har ett problem. Ett nördigt problem som vanligt. Vad gör man när ens favoritman lämnar serien för att göra en spinoff? ANGEL OCH BUFFY ÄR SOM GJORDA FÖR VARANN! Alla nya pojkvänner är bara skit. Pfft.
 
För övrigt är jag mycket förkyld nu för tiden och även grymt stressad över skolarbete. Det var en liten uppdatering över mitt liv. Puh, jag är dålig på det här med att uppdatera. Och jag skriver inget intressant. Borde ta mig i kragen. Hålla mig vaken på dagen... "För allting går vidare men saknaden skaver.
Ingenting blir bättre av att bara gräva ner sig, kommer alltid bli varm i hela kroppen när jag ser dig."

- Sober
 
Trodde aldrig att jag skulle citera den låten i hela mitt liv.
 

Buffy the vampire slayer

Alltså Buffy... Vilken kvinna. Och Angel... Vilken man. Det är så synd att jag inte hittat de här serierna tidigare!

A Very Potter Senior Year

Vill ni veta vad riktig, äkta skitfantastisk lycka är? Att hitta Harry Potter-musikalens sista uppföljare uppladdad (äntligen) i sin subscriptionbox på Youtube. Det var den helgen det...
 
 

Denna dagen, ett liv.

Usch vad tiden går.
 
Det känns som igår när jag tog mina första steg här i världen... och om bara någon vecka ska projektarbetet vara klart. Suck! Det är ju för tragiskt egentligen. Ena sekunden var glaset där och sen var det borta, det var som magi!
Det där sista var en referens till Harry Potter och de vises sten dubbad på svenska. Jag kan den ungefär utantill.
 
"Harry Potter... vi möts igen."
"V-v-v-Voldemort."
"Ja... du ser vad jag blivit. Sett vad jag gör för att överleva. Leva, vandra, en enkel parasit. Enhörningsblod stärker mig, men det kan inte ge mig min egen kropp. Men det finns en sak som kan det... En sak som bekvämt nog finns i din ficka...DÖDA HONOM!!"
 
Oj... nu gled vi iväg lite från ämnet här. Harry Potter är bara bra helt enkelt. Även om böckerna är det enda som verkligen är något att ha. (Hipster!)
 
Sov gott.

Att meta material

Jag har ingenting att säga. Bara att... Metamaterial är artificiella material som är utformade för att ha egenskaper som inte går att finna i naturen. De är en blandning av flera individuella element gjorda från konventiella mikroskopiska material som till exempel metaller eller plaster, men materialen ät vanligtvis ordnade i periodiska mönster. Metamaterial får inte sina egenskaper från sin komposition, utan från deras specialdesignade strukturer. Deras precisa form, geometri, storlek, orientation och ordning kan påverka ljus- och ljudvågor på ett annorlunda sätt, och skapar materialegenskaper som är omöjliga att uppnå med konventionella material. Direkt översatt från wikipedia. Det här ungefär skriver jag ett forskningsarbete i Engelska C om. Känner mig som en fysikgud.
 

Hanbledore

Okej, så jag hörde en nyhet om en 88-årig död man som med sin begravningsprocession passerade genom Burger Kings Drive Thru. Han hade varit en trogen kund och hans sista Whopper blev placerad ovanpå kistan i kyrkogården.

 

What? säger jag då. Bara i USA alltså. Men sen funderar man... vad hade man själv velat göra på sin begravning? Jag kom på det. Det ultimata slutet på livet.

Tänk er: Hanna Berglund i en kista. I sina händer håller hon inte en bukett med blommor, utan en trollstav.


Skola? Vad är det?

Nån som fattar att det är skola imorgon? Nu menar jag SKOLA.
Har inte haft nåt sånt på typ en månad! Tre veckors praktik och en vecka lov har verkligen suddat bort någonting i min hjärna. Kom just på det, och första tanken som slog mig var "Hur gör man?". Seriöst, vad händer egentligen där? Vad har jag för lektioner? Jag har till exempel ingen aning om när vi börjar imorrn och hur mitt schema ser ut för dagen. Jag har heller ingen aning om vad man ska ha med sig i skolväskan. Sockar? En hårborste? Just nu står den tom. Nåja, nånstans där inom mig finns det säkert. Dock lär det bli svårt att bryta den nyskapade regeln om att sluta och fara hem när man vill. På APU:n var det lite så att man for hem när man tyckte att man var klar.
 
Suck... Det här blir nog kämpigt.
 

Doctor Who

Ifall någon bryr sig så spenderade jag en fjärdedel av kvällen igår åt att grina till Doctor Who.
Fantastisk serie. Jag dör. Det bajsiga är att det inte kommer ett nytt avsnitt förrän julspecialen. Sen kommer det nya till våren. Det betyder att det numera kommer en tid då man inte har något att se fram emot när man far hem från diverse aktiviteter på lördagkvällar! (lång mening) Det känns riktigt SUPERMEGAtrist faktiskt.
 
Nu nördar jag igen. Jag vet, jag borde sluta. Har någon tips på en bra nörderislutarkurs man kan gå på, så är det bara att höra av sig!

Vad är det som är så fantastiskt med att spela gitarr i parken?

Nördar sönder nu. The Sims 3. Spelar det jämt. Laddade ner det på skolan till och med. Berättade min sims-familjs historia för min pappa. Jag behöver hjälp.
 
Grejen jag inte fattar är varför alla vill spela gitarr i parken... Vad är så coolt med det?
Man bara står ju där liksom. Ingen lyssnar ju ens! Så. himla. tråkigt.
 
Imorgon är vi lediga från skolan (woop woop!) så vi får se vad som händer här hemma. Ni kan ju gissa vars jag kommer befinna mig. (Ledtråd: Den är mjuk, och det jag har i knät låter och utsöndrar värme bland annat)
Råkade förresten av misstag döpa en av gubbarna till Gary Oldman. Fråga mig inte hur.

RSS 2.0