Nu blev det ingen bild här men...
Ni vet den där rösten i ens huvud...
Den där som viskar "Stanna kvar i sängen en kvart till. Du hinner ändå" och "Det är äcklig mat idag. Är du inte sugen på lite choklad istället? Fiket är bara en kort promenad bort!" Den rösten hör jag hela tiden. Douchebag-rösten kallar jag den för.
Problemet med min DB-röst är att den är väldigt lik min rationella inre röst. Den som går under namnet "Sunt förnuft". Hjälpsam som den är ropar den viktiga råd som "Slå av plattången innan du far!" och "Hoppa inte ner för stupet!". Vad händer då när dessa blandas ihop? Jo, det kan jag säga. Skit händer.
Låt mig berätta en historia.
Det var en gång en flicka/tjej/kvinna (inte helt olik mig) som körde bil längs en sliten och mörk gata.
Det regnade så smått, och vattenpölar fyllde varje vrå. Plötsligt fick hon syn på en alldeles speciellt fin och makalös en, och hennes inre röst gav henne då ett meddelande. "Kör ner i den, Hanna" (Låt oss säga att hon hette det) viskade den. Hanna, som i sitt moment av kort dumhet antog att rösten kom fram på grund av den mötande bilen, lydde och vad hände då? Bilen hon körde visade sig en dag senare ha fått punktering. Ett litet pang hördes nämligen under nerkörningen, och Hanna märkte att det visst var ett litet hål i vägen just där i lervattnet.
Vad kan vi då lära oss av den här historien?
– Lita aldrig på din inre röst.
P.S. Hm... en snabb uppdatering bara. Det kom fram att det nog inte var mitt fel ändå. Nån av oss verkar ha kört på en spik bara. Glöm allt det jag skrev ovan! Lyssna på din inre röst och allt sånt där flummigt. HEJS!
Kommentarer
Trackback
