Det var en gång en mössa, som bodde i ett skrin

Så röd som kokta kräftor, den låg där grann och fin

Så länge solen lyste, och vädret höll sig hett

Den låg där inne ensam, bland damm och smuts och fett

-

En dag vår mössa tänkte, "Nu får det vara nog.

Jag vill ju ut i luften, bland fjärilar och skog!"

Han ålade sig utåt, och krånglade med lås

Sen såg han över kanten, ut från sitt tomma bås

-

Det långt var ner till marken, men mössan hoppade

Så landade han säkert, ty tyget stoppade

Han ålade sig framåt, och nådde snart en dörr

En frihetskänsla kom, som han nog aldrig upplevt förr

-

Och större blev då lyckan, än någonsin var känt

Ty dörren som han stod vid, den var lite på glänt

Med lätthet han sen gled, genom porten lätt på svaj

Som han varit inlåst med, sedan våren kom i maj

-

Plötsligt grabbade nån tag, i hans nackskinn 'Nej o Nej!'

Han blev stoppad raskt tillbaka i sitt skrin utav en tjej

"Vilken dag och vilket mörker!" tänkte mössan med stor sorg

Sen så satt han där till hösten, i sin sidenklädda borg.