Hatdikter till sälar

Jag hatar verkligen inte sälar. Vem gör det egentligen? De är ju så söta och kladdiga... Kan inte komma på en enda människa faktiskt. Kanske några fiskar dock. Här är i alla fall två dikter som beskriver vad jag inte känner för denna fantastiska djurart.
Hatdikt till säl #1:
Min hand är sluten som ditt kalla hjärta
Min mun är tyst som din svarta själ
Min kärlek dog, liksom du ska dö
Om jag träffar dig igen, din himla säl.
-
Hatdikt till säl #2:
Nu är allting förbi
Hela stan står i lågor
Nu är råttan på lyset
Nu går katten på droger
Vad har hänt med vår stad?
Som berövats på el
Jag har bara en misstänkt:
Allt är sälarnas fel

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0