Sagan om den bortglömda kudden
Det var en gång en kudde som var otroligt skön (Jag snackar, "sova på moln"-känsla här).

En dag bestämde sig kuddens ägare för att packa med sig den himmelska kudden på en lång resa. Detta för att kunna minnas hemmets ljuva säng och drömma sina himmelska drömmar. Såna drömmar som bara går att drömma på en himmelsk kudde (a)
Vad hon inte väntade sig var att kudden skulle bli kvarlämnad och bortglömd inuti en bäddsoffa.
I full tro om att hon bragte sin kudde i bilen, åkte hon därför hem.
Efter halva vägen kom hon dock på sin förlust och sörjde djupt.
-
Några dagar senare bestämde hon sig därför för att inhandla en ny kudde, en bättre sådan.
I Jysks sängavdelning spenderade hon några minuter och valde till slut en dyr, lyxig och mjuk kudde. En sådan där kudde som kungen skulle kunna sova på, eller kanske till och med Barrack Obama (!!)
Så, där sov flickan lyckligt drömmande i alla sina dagar.
THE END.

En dikt om en tesked
Det var en gång en tesked

som gick på upptäcktsfärd
bland grillbestick och vispar
i matlagningens värld
-
Han såg metallen glittra
i varje liten vrå
varthän han vände blicken
låg matbestick och sov
-
Han ledsnade på detta
och sucka som sig bör
Han tittade istället
mot taket ovanför
-
Där sågs en liten glipa
av ljus från fjärran län
Vår tesked blev då taggad
och ville gå dithän
-
Med hjälp av morotsskalarn
han klättra ända bort
och snart han mer fick skåda
än någon annan gjort
-
Hans syner ifrån kanten,
han såg som mer än nog
Ett litet teskedshjärta
tog stopp, och skeden dog.

Att vara rädd
Ibland kommer tillfällen då vi alla blir lite rädda. En del kanske är rädda för spindlar, andra för Justin Bieber och så vidare... För att alla som inte vet hur det känns att vara rädd ska jag nu förtälja en historia.

Det var en gång en flicka, som hade köpt ett usb. När det usb:t försvann helt mystiskt köpte hon ett nytt usb med sin fars röst i öronen som sade: Slarva inte bort det här nu Hanna. Låna inte ut det till någon, för då tappar du bort det, slarvig som du är.
Sagt och gjort lånade flickan ut det.
Det tog ett ganska bra tag innan hon äntligen fick tillbaka det igen (typ en vecka eller nåt), men när hon gjorde det hörde hon sin faders röst eka i öronen "slarva inte bort det här nu Hanna! anna anna anna......" (det där var ett eko) och skrattade åt honom. Skulle HON vara slarvig? I såna fall är ju Påven ung!
Hon behöll det i sin ficka tills den stunden på kvällen när hon behövde det.
Då var det plötsligt BORTA!
Hon letade och letade. Rädslan började krypa in. Hon sökte i alla fickor hon såg och var helt förtvivlad. "NEEEEEEEEEEEEEEJ!!" skrek hennes hjärna.
Till slut lyfte hon på en filt i soffan. Där låg hennes kära usb, efter att ha ramlat ut ur hennes ficka.
THE END

Snögrottan
Nu ska jag berätta en historia.



Det var en gång två små flickor som inte hade något att göra.
De vandrade omkring hit och dit, samtidigt som de försökte hitta något att förströ sig med.
Plötsligt kom den ena flickan på en alldeles fantastisk idé!
"Jag vet! Vi bygger en snögrotta!" sade hon.
Och sagt och gjort, de tog på sig sina varmaste kläder, grabbade tag i varsin spade och plumsade ut i snödrivorna.
Djupt var det i snön, och det var en svår kamp att ta sig fram till målet. De var tvugna att gå så pass försiktigt att de inte skulle trampa igenom, och krypa på de rätta ställena.
När de äntligen klarat ditfärden var det dags för nästa problem.
Hur tar man sig igenom den hemskt tjocka skaren som frusit till på den kalla snön?
Med hårda tag och stora armmuskler lyckades de dock komma igenom och byggde därefter ett litet, mysigt snönäste med en hög mur runtom, en ingång, två stolar och en flykttunnel.
När de suttit där inne ett tag beslöt de sig för att ta sig inomhus och dricka en varm kopp te och knapra några skorpor i den mysiga stämning som bara en bra snögrävning kan framkalla.
SLUT!



