Jag ska inte låtsas att jag är ledsen för det här blogguppehållet som har varit. Det vore en av de största lögnerna genom tiderna, tätt bakom den trojanska hästen och Clinton/Lewinsky-affären. Nej, jag älskar att inte blogga! Det är så otroligt, obeskrivligt skönt att ni inte ens kan tänka er. Ändå är inte den här bloggen död. "Ack, om det ändå vore så" tänker ni då. Too bad, människor. Så lätt slipper ni mig inte!

 

Nu sticker en hel bataljon av nittiofyror från Piteå snart, och kvar blir lilla jag med ett eget liv att leva. Den här bloggen kommer alltså inte att leva för min skull utan mer för att kunna förmedla för den som nu vill veta att jag fortfarande andas och har något för mig. Vissa (vem nu det kan vara) behöver försäkra sig om det tydligen. Har jag hört. Hursomhelst så vet ni det nu.

Bajs bajs!