...skämt åsido. Jag är ju en sten! Som Simme och Garre sjöng ni vet... En annan låt som är sådär asigt sorglig och fin är ju den här, och den har jag haft på hjärnan i hemlighet ett antal dagar.

 

 

Matilda, Maja och Sara har nu lämnat oss. Fy farao. (Får man säga så??) Vilken tankeställare. Snart drar alla andra också... WÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!! Men det är okej. Nu tänker vi positivt här. Några få tappra riddare finns ju kvar. Sen får vi ju också en hel hög nya människor att hälsa på och anledningar att åka på roadtrip för! Bra! Bra där!

 

Imorgon blir det en ny tripp till Arbetsförmedlingen (Sökte ett jobb idag. Låt den informationen sjunka in nu...) och på lördag blir det jobb i hemtjänsten igen. Ska bli trevligt att träffa på några välkända ansikten från i somras igen.

 

I måndags slingade Sofia mitt hår. Jag, hon, Amanda, Markus och Julia åt chips och gurka med dipp, drack cider och såg film. Annars var det väl inte så mycket annat. Bara... Eller... Äsch, jag behöver inte berätta men... Okej... Jo... Eller... Okej. Hmm. Yes... Jamen nu. Okej, här kommer det... Okej: No offense, men... Sidecut. Varför? Och varför så många människor? Vad händer med världen?

Det var bara det. Tack för mig.