Idag har jag och två okända vänner haft picknick på kullbacken, OVANPÅ offerstenen.

Varje gång jag går med en bekant i närheten av den har jag ett stort behov av att berätta bakgrundsfakta om den.

-

(Det mesta tror jag att min bror, som berättade detta för mig, har hittat på, men det är en fin berättelse.)

-

Under stenålderns senare perioder, då människorna började dyrka gudar i takt med att skördetekniken utvecklades, samlades ofta de små antalen bönder här i Norrbotten för att offra. I just Piteåbygden använde man Kullbacken, som med sina svindlande höjder (Wuthering Hights-referens) gav människorna en fin utsikt över Hortlax' då vattenfyllda ytor. En stenbumling som blivit kvar efter istiden fungerade som centrum för de andliga ritualerna. Boskapsdjur, tigrar, lejon och möss blev offer till de då avgudade asagudarna. Blod samlades i de små inristade stenskålarna som fortfarande än idag går att finna här och var på stenen.

Tyvärr har nutida ungdomar ingen respekt för sådana kulturarv som Offerstenen på Kullbacken. På senare tid har flera förstörelser ägt rum, och jag misstänker några grannar. Ingen nämnd, ingen glömd.