Potatis <3
Idag letade jag igenom vår potatislåda och hittade en superduperfin potatis.
Jag kommer aldrig att äta den. Den är för fin. Jag älskar den. Jag vill gifta mig med den. Jag vill ha potatisens barn. Vi kan äta upp dem tillsammans i en enda stor halv-kannibal-fest. Mmm... framtiden <3
Ifall någon undrar så skojade jag. Jag har inga planer på att äta upp mina potatis-barn. Så sjukt groteskt!
(Det här spårade ur)
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag är en potatis, och jag är förolämpad.
Trackback
