Hmm... när jag läste det där sista kände jag i djupet av mitt hjärta hur slö jag är. Detta gör ingenting alls, eftersom att jag är ärlig om det. Jag är en stolt slöfock. Där. Jag sa det. Inget att skämmas över!

Jag kan också säga att jag är en väldig tråkmåns. Det är jag också stolt över!

-

Men det är bra! Man ska tycka om sig själv, och se förbi allt det som kan ses som brister i ens karaktär. Det är så man blir lycklig! Eller... det där var lite motsägelsefullt, eftersom att jag också kan säga att jag är en stolt pessimist.

Nåja...

-