Ironiskt nog är idag också dagen då jag var tvungen att ligga under en stark lampa i ett kliniskt vitt rum och känna hur någon gräver i min mun. Just det. Tandläkaren. (FLÄMT)

Jag hade förberett mig väl, tänkte att ingen skulle kunna klaga på min tandborstning. Med tunga steg vandrade jag in i vänthallen med min mamma (vi skulle på stan sen) hårt hållande min hand. Efter en stunds väntan och lyssnande på en random mans högljudda telefonsamtal blev det min tur. Vad som hände där inne är det ingen som vet. Allt man kunde ana var en ung flickas skrik som ekade genom korridorerna när en meterstor tandborr slogs på, och sedan tystnad.

Nä. Det gick ganska bra. Allt var normalt och bra.

När jag kom hem blev det blodpaltbakning. Jag gjorde min första egna palt och skrek ut min lycka när jag hade släppt ner den i vattnet.

Efter det kladdade jag semmelgegga i semlor och slickade ur skålen.

Jättegott var det!

---