Min älskade bror har kommit hem från fjärran stad! Han var förlorad men är nu återfunnen. Som bonus tog han med sig sin sörländska hustru och två barn. Lyckliga jag! Ingenting gläder en syster såsom synen av blodssyskon med trevligt bihang. När jag tänker på framtiden och vad sann lycka innebär, tänker jag på min bror. Han är min stora förebild här i livet. Om jag kunde uppnå ett liv som någotsånär påminner om min storebrors skulle jag skatta mig lycklig. No offence, Jonas. Daniel är ju ändå lite, lite mer speciell. På ett lite gulligt sätt. Lite som Aspergers. Fast ändå inte. Vardagen här i Maran, Horlax, Piteå är räddad. Ingenting just nu, har blivit till någonting speciellt just nu.