De kallade mig Harriet

Jag har kommit på en titel till mina framtida memoarer. För den kanske femhundratjugoåttonde gången i ordningen kallade min mor på mig med namnet Harriet.
Anledningen till detta är oftast att hon bara för någon sekund sedan har lagt på luren efter ett långt fruktansvärt intressant samtal med hennes arbetskamrat Harriet.
Lite ont i hjärtat gör det allt. Att bli förknippad med en rökande kvinna som är 40 år äldre än en själv är väl ingenting man direkt drömmer om.
Aja, men för att bli stor i livet måste man ha gått igenom lite tragedier, som jag inte brukar säga.
Det är i alla fall en bra merit!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0