För bara några dagar sedan satt jag och lekte med en kudde, när jag plötsligt kände något spricka mot min hud. Efter närmare undersökning fann jag att min älskade, omsorgsfullt målade, polkagrisfärgade, långfingernagel hade fått en spricka. Förtvivlad som jag blev försökte jag med alla medel att laga den igen. Detta i vetskapen om den smärta som skulle kännas ifall den helt gick av (sprickan var superlångt in på nageln). När jag tillslut försökt alla metoder jag kunde komma på (lim och nagellack) bestämde jag mig för att skjuta fram avbrytningen så långt som möjligt och bandagerade in den i plåster och tejp. Hittills har det hållit, men jag måste vara väldigt försiktig.

P.s Nu när jag har läst igenom hela inlägget förstår jag hur hopplöst tjej-stereotypig jag låter och tänker därför inte publicera det. d.s.

Hoppsan! Försent!!