Fick ett telefonsamtal typ halv 8 igår, som fick mig att klä på mig kläder, tvätta håret och vakna till för att kunna gå på en promenad till Furulund. Vad vi inte visste var att typ alla människor i världen är borta eller har gäster på juldagen. Därför kunde vi inte besöka någon. Vi vandrade istället vidare till Max och satt där ett tag och åt.

-

När stunden kom då vi bestämde oss för att fara hem, visade det sig att våra föräldrar tyckte att vi var dumma i huvudet som hade gått så långt, och vägrade att skjutsa oss. Så hände det sig att vi vandrade hemåt igen. Det blev väl ca 2,5 mil sammanlagt? Var hemma klockan 1 och låren var väldigt röda, ifall ni ville veta.

-

Det läskigaste var dock de ca 40 minutrarna som jag gick själv på Evigheternas väg (Gamla E4:an) som leder hem mot mig.

• Sjuuukt tyst.
• Mörka fönster.
• Knarrande grenar.
• Blinkande gatljus.
• Tidigare samtal under kvällen, om döden och spöken, kom tillbaka till mitt minne.
• Musiken som spelade i mina hörlurar blev på nåt kinstigt vis ofta "We've only just begun" av Carpenters.

Det var brutalt läskigt.