Jag har nästan aldrig känt ett sug mot att bli äldre och få bestämma själv vad jag vill göra med mitt liv.

Kanske jag någon gång tänkt tanken: "När jag blir stor ska jag äta köttfärssås och spaghetti varje dag." Men aldrig på ett seriöst sätt.

-

Så slog det mig, när jag fyllde 17 år, att jag helt plötsligt bara har ett år kvar innan jag är 18.

Denna gräns betyder körkort, ansvar, livsval och förändring. Vad ska jag göra? Jag har absolut ingen aning.

Vissa välkomnar sin artonårsdag, och längtar efter de möjligheter och utmaningar som kommer. Jag är inte en av dem. Inte alls. Fick jag bestämma skulle jag vara 17 i hela mitt liv och aldrig behöva välja var jag ska plugga, jobba eller bo. Nu, när jag äntligen har vant mig vid min tillvaro, ska jag plötsligt skaka om allting igen och börja om på något nytt. Helt sjukt.

Och till råga på det måste jag sova nu... Fast jag inte alls är trött.