Kvinnliga ninjor

Jag är bara trött nu, så här får ni en bild.
Dikt om kvinnliga ninjor:
Tysta som möss,
Ej fyllda av löss,
Viga som får
Med skitsnygga lår,
De har ingen röst,
Ninjor med bröst.

Jag hatar måndagar.

Det har varit en lååång dag idag.
Det trista är att jag antar att alla framtida måndagar kommer att vara såhär stört långa.
Det gör ont i min själ!
Vi började alltså klockan 08.10. Detta betyder att min väckarklocka ringde klockan 05.45.
Vi slutade klockan 16.00 och jag var tvungen att ta gulbussen, och sedan vandra hemåt de dryga två kilometrarna till mitt hus.
Dagen: Först plågade vi oss igenom en sömnig lektion historia, sedan blev vi piskade av vågorna mot stenarna i vår lilla kanot, sedan åt vi gegga, sedan lyssnade vi på prat... Och till råga på det bar jag omkring på en huvva väska som vägde 22 ton från början och bara blev tyngre och tyngre efter varje lektion, när vi fick nya skolböcker. Asså jag ork it. Min axel mådde inte bra efter den kånkningen kan jag säga! :O
Och sedan ville jag bara summera detta inlägg med tre enkla ord:
En serie har aldrig talat sannare ord.

Asså va?

Ehhh... hej.
Jag heter Hanna och är 17 år.
Umm... Jag bor i Hortlax, Piteå och jag... jag har en katt.
-
Sådär ska mina memoarer börja när jag blir gammal. Eller... jo. Ja.
Alla kommer att vilja läsa dem, för de kommer att vara så otroligt intressanta.
Alltså, för att förklara det hela så har jag börjat att skriva memoarerna nu då alltså. När jag är gammal kanske jag publicerar dem eller nåt.
Så detta betyder att... att mina memoarer kommer att växa sig fram under hela mitt vuxna liv typ.
Om ni fattar.
Asså jag ORKAR it. Jag försöker bara att få tiden att gå innan jag måste sova. Skola imorgon igen.
Detta roar jag mig med att kolla på:
Portal verkar vara så kul.

Från det ena till det andra

Efter 12,5 timmars sömn är jag idag ganska trött. Det går liksom bakåt hela det här med att sova länge.
Det finns nån gräns vid typ 10 timmar där man istället blir tröttare och tröttare har jag hört.
Jag har också hört en låt som går såhär:
Nu blev det här ett lite tråkigt och kort inlägg. Känner du att det blev lite bristfälligt på något ställe kan du ju... stoppa upp en köttbulle nånstans.

Action på kvartersbageriet. Eller... nej.

Idag har jag suttit i minst en och en halv timme inne i Kvartersbageriet. Jag har ett favoritbord där, längst in, där jag gömmer mig från omvärlden och tänker på allt mellan himmel och jord (mest jord).
Dagens anledning till att jag satt där var för att jag väntade på att mina vänner skulle sluta skolan för dagen. Jag slutar nämligen sjukt tidigt på fredagar (!!). Först tänkte jag roa mig själv med att skriva några instuderingsfrågor, men jag körde fast och orkade inte länge. Alltså kan man säga att en timme och en kvart spenderades åt att klottra små figurer i mitt anteckningsblock och lyssna på musik.
Det var dock en god krämbulle.

Det är inte höst

Det känns inte som höst.
Ändå hävdar folk att det är det.
Varför?! Vad är deras argument?!?
Är det att skolan har börjat?
Att man har börjat höra pistolskott från skogen?
Att löven börjat bli gula?
Att det är kallt utomhus?
Att det är mörkt hela tiden?
Att de rear ut sommarskor på skoaffärerna?
Att vattnet är för kallt för att bada i?
-
Jaa... Kanske stämmer dessa argument.
Men det är ändå inte höst!
Höst är när man är deprimerad och räfsar löv hela dagarna.
Nej, jag bestämmer istället att detta är sensensensenseensommar.
Sen får man tycka som man vill!

Zombie-flugan

Satt igår, likt andra kvällar, vid min dator i godan ro när jag helt plötsligt hörde ett skrik från köket.
Jag rusar dit och får syn på min skräckslagna mamma som förtvivlat försöker döda en spyfluga med vår elektriska flugsmälla. Hon lyckas inte med detta eftersom att den sitter lite olägligt till.
Jag tar över striden. När jag väl fått fast flugan och elektricifierat den ett bra tag tar jag fram ett papper och börjar pilla upp liket för att slänga det i papperskorgen.
Vad jag inte hade väntat mig var att den rykande och brända flugan skulle vakna till liv och flyga rakt emot min kropp.
Äckligt. Brr....
På tal om mums fillibabba så ska jag snart äta köttsoppa.
Kött kan man köpa här:
Önska mig en smaklig måltid!
-
Bara för att jag fortfarande sjunger den här sången lite tyst för mig själv ibland ;)

Darwin rodnar

Hallå.
Hallååå!
HALLÅ!!
HAAAAAAAALLÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!
Åh, där var ni!
Varför svarade ni inte? Jag blir ju orolig.
-
Jag blev just informerad om att mina inlägg har slutat länkas till facebook, och det är ju lite weird.
Därför fixade jag det nyss förhoppningsvis. HURRA FÖR MIG!
Tack tack tack... Sluta nu. Jag blir ju generad :)
-
Detta är tydligen en rodnande Darwin...

Om skola och ånger

POP!
Där sprack min skol-slöa bubbla.
Där försvann min dröm om att få ett lika läxlöst år i tvåan som förra året.
Vi har nämligen fått tråkiga ämnen. Såna ämnen som inte går ut till 90% på att sitta vid datorn och ha det roligt.
Fast, egentligen har jag mig själv att skylla...
Hade jag velat vara utan textböcker, riktiga pennor och riktiga papper, hade jag kunnat skita i gymnasiet.
Detta gjorde inte jag, och det var väl lite bra. Tror nämligen att jag skulle ha ångrat mig.
Ungefär som dessa människor:
Dagens skoldag var tack och lov ca en timme och en kvart lång. En mjukstart kan man säga.
Därför har jag gott om tid att skriva en dikt:
-
Gott kött önskar vi er alla
Gott kött önskar vi er alla
Gott kött önskar vi er alla
Och en flaska brunsås

Sömn

Det är ganska jobbigt att hålla sig vaken... Speciellt när man är trött. Vad som också är jobbigt är att hålla sig vaken medan man är trött på en gudstjänst.
Hur löser man detta?
Svar: Man sätter igång sin hjärna och koncentrerar sig på något onödigt intensivt.
Idag valde jag att fundera på vilket teckensnitt texten på den stora skärmen hade. Intressant.
-
Har spenderat natten hos min bror, brustru och brotter inatt. Detta var mycket mysigt.
Jag kommer definitivt att göra det igen någon gång... vare sig de vill ha mig där eller inte ;)
Charmigt...

Att köra moppe i regn

Ibland undrar jag vad jag tänker med.
Min hjärna verkar ha ett eget liv ibland, och gör saker som är korkade utan att jag gett den tillåtelse.
Vad tänkte jag till exempel när jag stoppade tandkräm i handväskan i morse?
Hur gick det till när jag utan förvarning raderade en mapp med gamla barndomsbilder förra veckan?
Eller, viktigast av allt... VAD tänkte jag med idag när jag körde iväg med mopeden till stan i REGNET, med fluffiga fingervantar och inga regnbyxor?!?
VAD HÄNDE DÄR?!? Trevligt att gå omkring och huttra bland andra blöta människor i jakt på presenter...
Inte kul.
Inte. Kul. Alls.

Nörderi över lilla melodifestivalen

Har ni någonsin funderat på hur konstiga vi egentligen är?
Om jag skulle fråga min mamma om hon mindes den gamla schlagerlåten från 2003 som hette "Olé olé" eller "Drop dead" skulle hon förmodligen med all säkerhet säga: "VARFÖR skulle jag minnas det?"
Vad svarar jag då? Det finns absolut ingen anledning varför man ska minnas dem, och ändå är det precis det jag gör.
Mitt minne är också väldigt ockuperat av lilla melodifestivalen-låtar från ungefär den tidsperioden.
Det är därför jag sitter just nu och sjunger och spelar ukulele till några sådana klassiker.
Jag spelar just nu "För den jag är" med Felix Hvit (varför minns jag hans namn?).
Såhär går den:
Vers 1
A                        D         G  A
Ibland så är jag ledsen
-                          D         G  Bm
Ibland så är jag glad
-                          G         Bm  Em
Ïbland så mår jag dåligt
-                         A
Men oftast mår jag bra
-
Vers 2
Ibland så är jag elak
och ibland så får jag skäll
Men jag vet att alla älskar mig
För oftast är jag snäll
-
Ref.
Em                A                         D
För jag vill bli älskad för den jag är
G                 A                         Bm
Och jag vill bli kramad för jag är kär
-     G             Em          A
och inget kan ändra mig
Em                A                         D
för jag vill bli älskad för den jag är...
-
Vers 3
Ibland så är jag vilsen 
För mina toner är som kliv 
Dom hjälper mig hitta vägen 
För musiken är mitt liv
-
Ref.
För jag vill bli älskad för den jag är
och jag vill bli kramad för jag är kär
och inget kan ändra mig
för jag vill bli älskad för den jag är

En hyllning till Åke

Bert Ljung, 13 år.
Det är honom jag och en viss Matilda ägnade vår tid tillsammans med igår kväll.
Han är dryg och ful. Åke, kom vi på, är dock sjukt söt och mysig.
Därför drar jag här ihop en liten hyllning åt honom.

Visste du, att 7 av 10 flickor väljer Åke framför alla andra pojkar i serien Bert?
Studier har visat att det är så, och detta är absolut jättesant.
Vad är det då som gör Åke så speciell?
Jo, enligt flickorna är de största sexfaktorerna:
1. Hans lilla tofs
2. Hans smile
3. Hans sångröst. För skådespelaren som spelade Bert har absolut ingen sångröst. Åke dubbade allt som Bert sjöng xD

Det finaste täcket i världshistorien

Jag har ett påslakan.
Förut brukade det vara min broders, men jag har med glädje ärvt det och sover med det så ofta det finns tillgängligt!
Det är det finaste påslakanet som finns. Jag snackar finare än: Emil och Ida-lakanet, Harry Potter-lakanet, lakanet med solstolar på och det snygga bruna lakanet med vita blommor på.
Just det. Vi snackar Tarzan.
Det är inte den nya, moderna Tarzan med äckligt hår och benig kropp. Nej, detta är något helt annat.
På mitt lakan finns en Tarzan med sjukt snygg kropp, slimmat hår samt EN KNIV nerstucken i hans avslöjande skynke... En stereotyp för den perfekte mannen helt enkelt.
Han är så cool att man dör.

Fåglar med alkoholproblem

Fåglar är så fantastiskt korkade.
Det här märker man när man hör de dundrande "PLONK":en som smattrar mot fönsterutan i vardagsrummet.
Utanför vårt hus finns nämligen stora buskar med lite smågiftiga bär.
Fåglarna käkar dessa och blir aspackade. Jag snackar sjukt fulla...
Sedan vill de förstås flyga iväg och siktar fel. PLONK låter det i fönstret.
Det är faktiskt lite sorgligt... Men framför allt irriterande. Att supa sig full mitt på blanka dan!
Dåliga föredömen för fågelungarna säger jag bara.

Varning! Detta inlägg innehåller skit.

God dag människor.
Vad händer? Inget. Vem bryr sig? Ingen.
Hej du, varför läser du det här?
Det står bara skit och ingen har någonsin någon aning om vad det är för skit.
Mest skitsnack. Sen finns det nog lite vanlig skit också.
Men nu ska vi sluta skita ner cybervärlden och gå ut.
Ta med schampoot och duscha i det gratis:a regnet istället.
Tänk på din hygien! Tänk på naturen! Tänk på din ekonomi! --> Duscha i regnet.
Varsågoda. Ni fick där en lite förkortad version av naturens kretslopp.
Skti i allt, för det kommer skita i dig.
Det var allt... Peace off.


Hej Mark Levengood!

Hejsan.
Om ni undrar vad som händer ska ni få veta det nu.
Jag sitter bokstavligt talat och tittar på när nagellack torkar.
Det är inte torrt alls, och det betyder att jag inte kan röra mig i princip. Sjuukt tråkigt.
För att göra min tillvaro lite roligare läser jag allt jag ser med finsk dialekt.
Testa det nån gång så får du se att det är inte så dumt.
Översättning: Teshta de nan gang shå fåhr do she atth deeäitt shå dumt. Typ.
-
Hej Mark Levengood!

Jag vill ha ett grönt kuvert. Orange är en ful färg.

Vaknade imorse av att min ringsignal ekade i det tomma rummet.
När jag svarade (lite raspigt) fick jag reda på att det var ett pensionsbolag som ville prata med mig om min pension.
Det konstiga är ju att jag är för ung för att ens få mitt orangea kuvert, som han babblade på om.
-
Ugefär såhär var samtalet:
- Hej, jag ringer från "---". Är detta Hanna Berglund?
- Eh... Jo.
- Ah okej, jag tänkte bara höra om du har funderat något på vilket pensionsbolag du ska ha?
- Njäe...
- Visst har du hört om oss?
- Ja asså...
- Och vet du mycket om det orangea kuvertet?
- Asså nä...
- Har du fått ditt orangea kuvert nån gång?
- Nej...
- Ja, när du fyller arton får man ett sånt i brevlådan.
- Jasså?
- Men du har inte fått det?
- Nej.
- Är du under 18 år alltså?
- Yes box...
- Jaha! men hej då, då!
- Hej, hej...
KLICK.
*Somnar om*

Eva, Adam och en kissande jätte

Å hej och hå... Det verkligen sprutar vatten idag.
Det är såhär det skulle se ut om en jätte hade en onaturligt häftig kisspaus antar jag... (Håll för ögonen för barn och tanter. Osmakligt skämt.)
Vaknade klockan halv nio idag. *flämt* Jupp! Sen somnade jag om.
Jag har verkligen inget roligt att skriva nu för tiden... Jag är så lat att jag knappt reser mig upp.
Datorn har sovit bredvid mig i sängen i ca en vecka nu, vilket betyder att det har varit sena nätter, sena sovmorgnar och pissväder. (Tänk gärna tillbaka på skämtet där uppe.)
-
MEN... Här kommer nåt roligare. Eller så inte.
Jag kände mig idag väldigt sugen på att se avsnitt från den gamla ungdomsserien Eva och Adam. Tyvärr har vårat VHS-band blivit så utnött av mig att det inte går att riktigt urskilja vem som är vem ;)
Dock hittade jag en massa avsnitt på Youtube :)
NJUT!!

Ålderskris

För något år sedan sa jag till min mamma: "Jag önskar att jag vore 65 och pensionär."
Det sjuka är att det faktiskt är så jag känner. Jag vill inte jobba. Jag vill inte välja. Jag vill vara ledig varje dag och resa runt i England med en virkning i ena handen och en burk med sylt i den andra.
Jag har nästan aldrig känt ett sug mot att bli äldre och få bestämma själv vad jag vill göra med mitt liv.
Kanske jag någon gång tänkt tanken: "När jag blir stor ska jag äta köttfärssås och spaghetti varje dag." Men aldrig på ett seriöst sätt.
-
Så slog det mig, när jag fyllde 17 år, att jag helt plötsligt bara har ett år kvar innan jag är 18.
Denna gräns betyder körkort, ansvar, livsval och förändring. Vad ska jag göra? Jag har absolut ingen aning.
Vissa välkomnar sin artonårsdag, och längtar efter de möjligheter och utmaningar som kommer. Jag är inte en av dem. Inte alls. Fick jag bestämma skulle jag vara 17 i hela mitt liv och aldrig behöva välja var jag ska plugga, jobba eller bo. Nu, när jag äntligen har vant mig vid min tillvaro, ska jag plötsligt skaka om allting igen och börja om på något nytt. Helt sjukt.
Och till råga på det måste jag sova nu... Fast jag inte alls är trött.
Livet är hårt för Hanna Berglund.

Ett otrevligt uppvaknande

Jag vaknar långsamt upp från mitt drömmande stadie.
Armar och ben sträcks ut och ut ur munnen slipper ett bekvämt morgonstön.
Två ögon öppnas slött och det första min blick landar på är..... en dammsugare som blivit placerad precis nedanför min säng.
Diskret, mamma... Diskret.
Då vet ni vad jag kommer att göra idag! Städning av mitt rum. Yay!


Avslöjande av Hannas sjukaste uppförande

VARNING FÖR FLUMOMRÅDE.
Jag är glad idag.
Anledning: Min kamera har hittat hem till mamma <3 (jag)
Det sjukaste med mig är att jag har en tendens att behandla mina nyaste och käraste ägodelar som mina barn... Dvs, jag pratar barnspråk med dem, lägger dem med stor omsorg i sin väska (Boken Harry Potter 7 fick ett täcke och en kudde), sjunger för dem lite då och då och klappar dem i smyg.
-
Min kamera har idag fått sig en ordentlig omgång av kärlek. Jag gav den till och med lite privatliv tillsammans med sin usb-kabel innan jag särade på dem nyss.
Ofta döper jag mina saker också, gärna fyndiga namn.
Mitt USB (Kingston) = Kigge
Min kudde = Mårten
Min dator = Markus
Min mobil = Xperia X8 (Idébrist)
Min docka som jag fick i födelsedagspresent = Nils
-
Nu kommer bara frågan: Vad ska min kamera heta? Ni får nu i direktsändning läsa hur mina tankegångar går för att bestämma det perfekta namnet.
Canon EOS 55D > Eos... eos... > Canon... canoneos... > Caneos>...hmm>Ceos...>hmmm......> SIXTEN!!
Jaa, min kamera har ju en blixt... Och det låter ju typ som Sixten.
Nåt annat som har en blixt:

En frukt i tankarna

Hejsan.
Jag smälter som glass i mikrovågsugnen när jag tänker på apelsiner.
Så sjuuuukt gott det hade varit med en sådan frukt just nu! Jag orkar nästan inte ens tala.
Apelsiiiiiiin.... Apelsiiiiiiiiiin.... APELSIIIIIIIIIN.... Mumma mumma mums.
Och här kommer en lite småtöntig sång:

En kamp mot elektroniken

Har nu suttit i ca 4 timmar och försökt samarbeta med min dator. Tyvärr har den stått på under en lång tid, vilket gör att den är trött och vill sova. Jag, som är en tortyr-mästare, slår då förstås på alla program som går och förväntar mig att allt ska gå snabbt som en lax. (Jag vet att laxar inte går)
Några skrik har hörts ut genom den öppna ytterdörren. Hotelser som: "Men sluta ladda skitäckel-dator!", "Kom igen trög-fis!!" och "JAG SKA KASTA DIG I GOLVET TILLS DU DÖR AV KABELBROTT!!, SEDAN SKA JAG STAMPA PÅ DIN SKÄRM TILLS DU SPRICKER OCH BLÖDER IVÄG TILL EN TUNNEL I IRAK" har sluppit ur min mun mer än en gång. Jag tycker synd om mina tekniska apparater.
-
I alla fall så kom jag hem från Amanda och Sofias stuga för ett bra tag sedan, och sedan dess har jag rensat och redigerat bilder till tänderna. Från början fanns det 371 bilder. Nu finns det 102. Jag är obarmhärtig i rensning...

Denna bild är typ min favoritbild av alla bilder någonsin:

Nostalgi

Tjabba tjo tjing tjang, människor!
Stannade idag hemma i min säng istället för att åka till "tråkiga" Luleå på shopping.
Jag menar, vilken 17-årig ung dam tycker att det är intressant att titta på kläder liksom. Helt sjukt.
Nä, här sitter jag och lyssnar på nostalgimusik.
Exempel:

RSS 2.0