Vildmarken som finns i vår trädgård
Det märks att det var ett tag sen man bloggade, när man försöker (upprepade gånger) att skriva "www.blogg.se" i inloggningsrutan. Det funkar inte så, Hanna.
Idag har det skett en vildmarkssöndag så att det bara sjöng om det! Eller... det kunde ha blivit. Vi försökte faktiskt ha picknick vid den där lilla hemliga "piren" bredvid E4:an. Tyvärr kryllade det av högt gräs och småkryp. Båten som vi ville sitta och chilla i var borttagen också, så det hela slutade med att vi fikade vår skit kring vår eldstad. Mysigt, men kanske inte speciellt vildmarkigt. Vi tände den nämligen inte.
Annars kan jag bara säga att jag spöade skiten ur min bror i samtliga (tre) låtar på singstar, plus vann hela omgången Buzz™. KÄNDES FINT.
P.S. Mio min Mio är inte en speciellt bra film.

Vad jag egentligen hade velat lägga upp här är en bild av Matilda med ett nät (från en nektarinförpackning) trätt över ansiktet. Tyvärr lovade jag att aldrig publicera den så... Här är en orelaterad bild från PDOL.
God bless America
Är tydligen skyldig Amanda en glass nu... Nåväl.
Ikväll har jag sett en film som förvånansvärt nog var en riktig tankeställare. Riktigt bra faktiskt.
Vänta! Döm mig inte! Den var helt sjuk och jag uppmuntrar verkligen inte våldet i den. Dock hade den ett starkt budskap. Se den. Men börja inte skjuta hela världen på grund av den :)

Starta om
qHweejrstaynu, imoåprå nais bdrfag hejlklleörä? zGxrcyvmbtn.m..
Den som lyckas koda det där meddelandet får en glass.
Min mobil (suger) laggar ofta och är allmänt seg. Jag har dock kommit på en fantastisk lösning. Starta om den.
Ett väldigt underskattat alternativ i det mesta faktiskt. När livet går trögt och segt kan man pröva att gå tillbaka några steg och starta igen. Låt mig ge dig ett exempel.
Du vandrar till skolan. På vägen träffar du en massa människor som du inte gillar, du ramlar och slår dig, du tappar ut dina skolgrejer och när du väl kommit fram är du försenad. Du är därför på dåligt humör hela dagen. Tänk då istället. "Imorgon kan jag starta igen! Min sömn inatt blir som ett enda Ctrl+Alt+Delete innan jag vaknar till ett nytt försök." Då ska du se att det går enklare.
Det där var allt från
HANNA'S WORDS OF WISDOM
Jag hoppas jag får se dig nästa gång, då vi pratar om ämnet
"Att äta eller att inte äta. Det är frågan".

Citronträd
Idag kom jag att tänka på den här låten:
Memories...
Aktivera mig
Jag borde hänga med nån. Nuförtiden gör jag inget annat än att jobba och sova typ. Ändå har jag tid! Vad gör jag nu till exempel? Ingenting. Jo, jag målar naglarna. Men det skulle jag kunna göra inatt.
Nåja... det kommer ju en helg.

Sagan om nagellacken och datorn
Jag har filat på min dator lite idag. Vissa människor skulle tro att jag med det menar att jag har rensat lite. Kanske gjort några förbättringar på hårddisken osv. Andra skulle däremot förstå att jag inte menar det bildligt talat. Jag har verkligen filat på min dator.
Det var en gång en dator, i ett land långt långt borta. Den datorn ägdes av en nagellacksälskande flicka, som tyckte om att måla sina naglar samtidigt som hon såg serier i datorn. Det hände någon gång då och då att nagellackspenseln slant, och att delar av datorn blev nedstänkt av dess glada kulörer. Detta löste flickan genom att med hjälp av nagellacksborttagningsmedel torka bort de stänk som inte alls hörde hemma på hennes dyrbara maskin.
Det hon inte hade väntat sig var att även själva lacken som satt på datorn från början löstes upp av medlet. Det blev där två stora fläckar av olackerad dator, och flickan var tvungen att hitta på ännu en lösning. Hon valde att plocka upp ett av hennes genomskinliga nagellack, och penslade på några lager på de kala fläckarna. Trots att det kanske låter bisarrt, så blev resultatet hyfsat bra. Däremot blev känslan ganska ojämn och onaturlig.
Se! Där fick ni fram varför jag filade på datorn. Nu är den lite jämnare. Det ser fortfarande ut som skit, men det känns helt okej iallafall.
Snipp snapp snut, så var sagan slut!

Barnfest
YOO!
Har jobbat min första arbetsdag nu. Ganska händelselös faktiskt... Det var inte jättemånga som ville köpa glass i det här bajsvädret. Nåväl... Vad vore väl livet utan lite tråkighet? Jag fick en del teoriplugg gjort, så dagen var inte helt bortkastad. Plus att jag förmodligen skulle ha sovit hela dagen hur som helst ifall jag var ledig.
Ikväll blir det barnfest. Det är det man har när en stor grupp vuxna (Jag är en av dem nu, eftersom att jag är 18) samlas för att äta upp ett barn runt en stor lägereld i Öjebyn. WOHO!! Nä, jag skojar. Barnfest är när man plockar ihop en massa barn för att låta dem supa och dansa i en svettig gympasal för första gången... NEJ! JAG SKOJAR. Barnfest är en fest för ett barn. Eller... ett Barnkalas kanske det heter. MY BAD! ;)

Mopedolycka
Krockade imorse, för er som inte vet om det än.
I en korsning i stan small det och flögs det iväg en Hanna Berglund. Ett gäng utryckningfordon var där kvickt.
Hela dan har spenderats i Sunderbyn där jag haft på mig en sån där nackkrage (smärtsamt värre) och väntat en hel det. Nu är det enda som stör en spricka på revbenet och ett antal mindre och större skrapsår på benen, som tyvärr gör det ganska ont att gå. Man får väl säga att jag haft en skyddsängel vid min sida.
Lite spontant vill jag bara tacka alla underbara släkt-medlemmar och vänner som supportar. Shit, vad fina ni är. KRAM på er allihop! Om ni bara visste vad era ord och gärningar betyder skulle ni förmodligen sprängas. Och det vore ju tragiskt.
Nytt
Jag har köpt fantastiska saker. En objektiv-mugg och en tesil-anka. Vad mer kan man önska sig här i livet?

Tråk
Nu är jag hemma igen. Suck. Det är många saker som är lite småjobbiga nu. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera trycket på bröstet som skapas av dem... Stress, kanske det kallas. Jag hatar stress. Både kortspelet och syndromet.

Ordning och reda, Pite på freda.
HALLÅ!
MÅR NI BRA ELLER?!
Grymt.
Imorgon bär det av hemåt igen. Känns dåligt, känns bra... Ni vet. Lite både och. Man skulle kunna säga att jag har splittat mina emotions. Eller så säger man inte det. Vilket förmodligen är bra.
Nej nu... Nu blir det ordning igen. Sommarjobb på måndag, körkortsplugg, utplockning av paket på ICA (vilket jag ser fram emot, ska visa sen vad jag beställt), missning av TEJP, en annan liten unge att underhålla och bara faktumet att jag kan träffa mina kompisar igen. Goa gubbar!
NEJ! JAG HAR BLIVIT EN AV DEM!



Folk borde lära sig prata och skriva
Varför ska det vara så svårt att förstå att man klickar på Alt när man gör snabel-a? Bara för att tangenten ligger lite åt höger på min mac, betyder inte det att den ändrat innebörd!
Jadu, om jag skulle berätta allt jag varit med om på sistone skulle det ta ett årtionde. Plus att jag vill spara en aning information tills dess vi faktiskt pratar med varandra live. Om det någonsin händer dvs. Jag kanske inte känner dig, jag kanske dör imorgon... Det finns många skäl till att det skulle hända. Håll tummarna för att jag får "Liv to si anådder däj" som de säger i Amerikat.
