Jag tror seriöst att det är nåt fel på min mobil. Den har stått på 15% batteri i ca 11 timmar nu... Nånting står inte rätt till.

 

Idag "kidnappade" jag, Hanna och Sanna våra numera artonåriga vänner till Luleå där vi åt, gjorde utmaningar och shoppade lite grann. Mycket trevligt! Inne i en provhytt hittade Hanna detta hemliga meddelande, och vi blev alldeles varma i hjärtat <3

Jag måste börja skriva detta överallt, och få andra människor att bli lika varma i hjärtat som jag :D

För er som missat det har jag numera tillstånd att köra runt i en bil. Livet leker. Shit vad skönt!

Äntligen är jag klar med plugg och övningskörning! Puhh... Jaadu. Idag körde jag själv på riktigt för första gången. Fantastiskt!

 

Såna här känslor skulle man ha oftare.

 

Jag vet, jag vet. Jag borde ha bloggat för länge sen... Jag ber om ursäkt. Till mitt försvar har jag haft mycket att tänka på. Just nu tänker jag till exempel på hur Dolph Lundgren skulle vara en sjukt badass delfin. Dolphin Lundgren skulle man kalla honom, och prisa de vatten han färdades i.

 

Nej men allvarligt. Jag mår så dåligt över den här bristen på uppdateringar att det nu kommer en liten kollektion av bilder från den senaste tiden. (Utan inbördes ordning)

 

Bara sådär :)

Kvällsångest... Jepp. Längtar tills det här himla körkortsplugget är över. Nåja, vad är väl slutet på sommarlovet utan lite ångest och illamående? Precis. Inget. Tänk bara på när man var liten. Då lekte man och badade alla soliga dagar och längtade till att skolan skulle börja om. Man ville träffa sina klasskompisar, räkna matematik, rita och skriva, samt. sjunga glada höstsånger på engelska. TRÅKIGT! Ångest ska det vara. Inget annat.

Sådär! Nu har jag klämt in lite ironi i det här annars så humoristiska och positiva inlägg också.

Bajs-apa. Där kom en Hanna-svordom som får representera hela mitt väsen i detta nu.

Jag borde inte vara bitter. Jag har haft en trevlig kväll med Matilda i det gröna. Jag får tänka på det istället.

Det är märkligt hur kreativ man blir när man borde göra annat.

När jag och min goda vän Matilda vandrade på Hortlax gator idag slog det mig plötsligt hur sällan det är man hör någon gå och sjunga. Seriöst. Möter man ett par eller några människor på sin vandring pratar de eller är bara tysta. Varför? Det slog mig också hur otroligt konstiga jag och Matilda måste verka för de här personerna.

Här går vi och hittar på en egen text till Justin Biebers fantastiska låt om bäbisar, medan vi glatt låter tonerna flyga fritt i luften för hela världen att höra. "Varför sjunger de offentligt?" undrar de säkerligen. "Varför gör inte alla det?" undrar jag. Något att fundera på

Jaa... Ni ser.

Jag har sjunkit för grupptrycket och använt en låttext som rubrik. Jag hade intalat mig själv att aldrig göra nåt sånt, att alltid ha en orginell text som verkligen är en rubrik. Dvs. berättar vad egentligen innehållet består av. Nu är det förstört. Bajsa på the police, säger jag då. Jag är bara människa.

 

Vi går raskt vidare till något helt orelaterat (som vanligt).

Vissa blir bra på alla bilder som tas av dem. Jag känner ett antal sådana. Andra lyckas aldig eller sällan verkligen få till den där finheten. Jag och några jag känner är med i den klubben. Jag kallar den "De Icke Fotogeniskas Samfund", eller DIFS förkortat.

Det är oss alla fnissar och pekar på när man ser på bilder. Det är oss man tänker på om man mår dåligt, och vill få sig ett gott skratt. Wäry wäll. Skratta på ni. Men ni ska veta, att när folk träffar på oss i verkligheten blir de glatt överraskade. När de ser er, kommer besvikelse. SUG PÅ DEN! 

 

 

 

 

 

Såna här mysigheter har hänt i helgen:

Jag säger inte att min katt är jobbig när hon jamar sådär... Men om hon inte hade haft en fästing i pälsen igår (och jag tycker synd om henne) hade jag kastat ner henne i vattentunnan där ute. Det är allt jag säger.

Igår natt (alltså tisdag till onsdag) spenderades bland hö. På riktigt. Vi sov i höet i Matildas lada.

Tyvärr är "sov" inte ett ord som passade in på mig just den här natten. Somnade klockan 6 på morgonen. Vaknade klockan 9. Wiihoo... Men mysigt var det. Och hö-igt.

Jag: Jag har sett på Barnen i Bullerbyn att man aldrig sover så gott som på en höskulle.

M: Hmm... De kunde inte somna på kvällen, och de steg upp typ klockan 3 på morgonen...

Jag: Joo... men de sov skitgott de där timmarna de sov!