Omdirigering!
Härmed hänvisar jag er till: www.artfart.blogg.se
Paus.
Okej, som ni vet är den här bloggen rätt oaktiv just nu. Mitt liv är ganska ointressant kanske, eller så glömmer jag bara bort att den finns till. Hursomhaver så bestämmer jag att jag tar en officiell bloggpaus på obestämd framtid för att slippa allt tjafs. Kanske kommer det ett inlägg nån gång... vem vet? Kanske startar den igen om bara någon vecka... det får vi se! Men nu hoppas jag bara att ni har en fin höst/vinter/år och att ni är snälla mot era föräldrar.
Peace out.
Jag vet att jag är olaglig men...
...nu är det julsångstime!
Små Einsteins
Såg barnprogram med Evelyn igår. Repertoaren bestod både av fantastiska Bamseavsnitt och mindre fantastiska avsnitt av andra barnprogram. "Små Einsteins" är ganska halvdåligt faktiskt. Även om jag förstår viljan att proppa barn fulla av klassisk musik och historia, kan jag också se att det hela i princip är en enkel rip-off av Dora utforskaren. Lite mer välgjord kanske... Men med ungefär samma fraser och underhållningsvärde. Utan att dra det här för långt genom att analysera varje minut av denna tråkiga serie vill jag komma fram till min poäng.
Jag har haft ett stycke av Brahms blandat med texten "Öppna dig, vi vill komma in! Öppna, öppna, öppna, öppna, öppna, öppna dig." På hjärnan hela natten och den vill inte lämna mig. Ännu en orsak till att Små Einsteins är dåliga.
Tjingeling!
Styrman Karlssons äventyr med porslinspjäsen
Ni vet den där Karlsson som hade foten i en potta? Han som inte kunde komma loss för att han hade så stora fötter? Han hade verkligen ett problem. Jag menar, jag själv tycker att det är nog jobbigt att bestämma mig för vad jag är sugen på att äta! Tänk att behöva gå omkring med ett kärl ämnad för kroppsvätskor på sin arma fot. Däremot kan man diskutera huruvida just den sången är speciellt trovärdig. Jag menar, han seglar liksom över havet i sin potta, och det måste ju vara otroligt komplicerat att hålla balansen. Jag undrar om de har testat det på Mythbusters... Och sen är ju pottan gjord av porslin också, så ifall han nu vill bli av med sin fotbeklädnad borde det ju inte vara någon större konst att helt enkelt slå sönder den med en hammare eller liknande.
För jag tänker att det kan vara ganska obekvämt att ha den där, även om just den här pottan verkade vara rätt så praktisk. En annan sak jag undrar över är hur flottan tänkte när de bedömde sin framtida kapten genom att se hur bra den dansade. Just den chefen kan ju inte ha varit särskilt nykter vid den bestämmelsen. Eller så hade man bara svårt att hitta villiga kaptener på den tiden. Ännu en anledning skulle kunna vara att man i flottan inte enbart anställde kaptener, utan även hade ett krav på underhållningserfarenhet i den anställdes CV.
Nu har jag babblat på om det här för länge. God afton!
Citat
"Tomtesaliv är mycket välgörande."
- Xenophilius Lovegood
Vuxenpoäng
Hejsan! Var och röstade i kyrkovalet igår. Wiho! Första röstningen nååågonsin. Känner mig rätt så vuxen nu. Som att jag skulle borda deklarera lite ikväll... Eller planera kräftskivor med väninnorna och kanske eventuellt ta på mig en brun manchesterkavaj med tillhörande byxor.
I går kväll satt jag och läste en historia som jag läst förr, men kände mig manad att testa igen. Det är en sån där (nördig) historia som man får rysningar av och som gör att man gråter hysteriskt till varje mening. Jag är fullständigt allvarlig. Jag satt och skakade igår av känslor. Vet inte om det är mina kvinnliga hormoner som spökar eller om jag bara blivit lite galen. Hur som helst så kommer jag inte att länka den här, ty den är alldeles för nördig. Men om ni ger mig den där knyppeldynan så kan jag eventuellt spekulera över att skicka den... kanske.
Det var allt. Blodpalt.
I går kväll satt jag och läste en historia som jag läst förr, men kände mig manad att testa igen. Det är en sån där (nördig) historia som man får rysningar av och som gör att man gråter hysteriskt till varje mening. Jag är fullständigt allvarlig. Jag satt och skakade igår av känslor. Vet inte om det är mina kvinnliga hormoner som spökar eller om jag bara blivit lite galen. Hur som helst så kommer jag inte att länka den här, ty den är alldeles för nördig. Men om ni ger mig den där knyppeldynan så kan jag eventuellt spekulera över att skicka den... kanske.
Det var allt. Blodpalt.
Knyppeldyna
Hallå, homo sapiens sapiens!
Ifall någon någonsin undrar över vad jag önskar mig i present eller så så har jag en grej högt upp på listan.
Fixa. Mig. En. Knyppeldyna.
Jag är helt seriös! Jag vill börja tillverka spets! Den som ger mig en knyppeldyna med tillbehör ska få en fika på stan och ett hembesök där jag lagar antingen våfflor eller kokar Bullens varmkorv. Där var det! Och nu står det skrivet här på bloggen också, så det går inte att ändra på.
Puss och kram!
Finn ett fel
.o0OHejO0o.
Igår beställde jag saker från internet. Det är en alldeles sådär speciellt fantastisk känsla! Man känner sig vuxen och risktagande samtidigt som man får sig en eller två eller tre superba prylar. Fetbra.
Det var som bara det. God afton!
Min äldsta bild på hårddisken
Har suttit och letat efter vilken som skulle kunna vara den tidigaste. Här är den:
Okej... men for real. En som blev tagen medan den här hårddisken existerade då... Eller den kanske följde med från den gamla datorn? Hur som helst. Here it is:
Från i november 2006 kommer detta mästerverk. Alice är... vadå, typ några månader gammal?
Sen hittade jag också en mapp som heter "Åååååh Sara..." med endast gamla och derpiga bilder av Sara Johansson. Jag tror hon skulle bli arg om jag laddade upp dem, men jag vill som ändå lägga ut att den mappen existerar och att den är underbar.
Sen avslutar vi bara med några andra finfina saker:
Emotional turmoil
...skämt åsido. Jag är ju en sten! Som Simme och Garre sjöng ni vet... En annan låt som är sådär asigt sorglig och fin är ju den här, och den har jag haft på hjärnan i hemlighet ett antal dagar.
Matilda, Maja och Sara har nu lämnat oss. Fy farao. (Får man säga så??) Vilken tankeställare. Snart drar alla andra också... WÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!! Men det är okej. Nu tänker vi positivt här. Några få tappra riddare finns ju kvar. Sen får vi ju också en hel hög nya människor att hälsa på och anledningar att åka på roadtrip för! Bra! Bra där!
Imorgon blir det en ny tripp till Arbetsförmedlingen (Sökte ett jobb idag. Låt den informationen sjunka in nu...) och på lördag blir det jobb i hemtjänsten igen. Ska bli trevligt att träffa på några välkända ansikten från i somras igen.
I måndags slingade Sofia mitt hår. Jag, hon, Amanda, Markus och Julia åt chips och gurka med dipp, drack cider och såg film. Annars var det väl inte så mycket annat. Bara... Eller... Äsch, jag behöver inte berätta men... Okej... Jo... Eller... Okej. Hmm. Yes... Jamen nu. Okej, här kommer det... Okej: No offense, men... Sidecut. Varför? Och varför så många människor? Vad händer med världen?
Det var bara det. Tack för mig.
Aloha, Amigos
#sjuktinternationell
Den senaste veckan har varit ungefär som ett sommarlov ska vara. (Om man räknar bort mina 4,5 timmar på arbetsförmedlingen i måndags...) Jag har badat, klättrat, grillat, bastat, fikat med vänner, haft picknick i en hamn och skrivit ett flummigt brev till mig själv i framtiden. Asnajs. Ikväll blir det till att mysa ännu mer med vännerna i något jag gillar att kalla "The Final Countdown". Det blir nog kanske eventuellt sista gången jag ser många innan de flyttar hit och dit och överallt.
Det blir blir tråkigt för mig, men rätt grymt för dem... Så det är ju nåt.
Inne på en snabbvisit här igen!
Jag ska inte låtsas att jag är ledsen för det här blogguppehållet som har varit. Det vore en av de största lögnerna genom tiderna, tätt bakom den trojanska hästen och Clinton/Lewinsky-affären. Nej, jag älskar att inte blogga! Det är så otroligt, obeskrivligt skönt att ni inte ens kan tänka er. Ändå är inte den här bloggen död. "Ack, om det ändå vore så" tänker ni då. Too bad, människor. Så lätt slipper ni mig inte!
Nu sticker en hel bataljon av nittiofyror från Piteå snart, och kvar blir lilla jag med ett eget liv att leva. Den här bloggen kommer alltså inte att leva för min skull utan mer för att kunna förmedla för den som nu vill veta att jag fortfarande andas och har något för mig. Vissa (vem nu det kan vara) behöver försäkra sig om det tydligen. Har jag hört.
Hursomhelst så vet ni det nu.
Bajs bajs!
Ensam hemma
Det rubriken säger är det som gäller. Mamma och pappa är på semester i varmare breddgrader och här är jag. Ensam och övergiven.
Nej men om vi ska tala allvar här så är det rätt behagligt. Idag har jag till exempel varit och fiskat med dessa fina människor. Evelyn fick fyra fiskar och jag fick ungefär en. Innan den sprattlade ur min hand. Jonas fick ingen, den stackarn.
